Det är torsdag och klockan är 10.01 och jag går mot föreläsningssalen där jag ska hålla den tredje föreläsningen i kursen Skriftlig färdighet för svenskspråkiga studerande vid Svenska social- och kommunalhögskolan. Kursen fungerar som ett stöd för studenterna i deras skrivprocess med kandidatavhandlingen.
Jag känner hur fjärilarna vaknar till i magen. Även om jag undervisat i femton år känner jag en viss nervositet, eller kanske snarare en förväntan, varje gång innan jag ställer mig framför studenterna.
”Vilka frågor kommer de att ställa?” ”Hur långt har de hunnit på sin avhandling?”
Idag har jag för en gångs skull förberett ett helt nytt tema, just med tanke på var de borde befinna sig i skrivprocessen för tillfället, och jag är full av iver. De kommer att suga i sig kunskapen som humlor suger nektar ur blommor och jag ska driva bort skrivhelvetets ångest, svett och tårar ur dem!
Jag kommer in i föreläsningssalen och där sitter redan tre studenter, som hälsar på mig. De ser trötta och bleka ut. Tjugo över 10 släntrar de sista studenterna in, också de med trötta uppsyner. Jag inleder föreläsningen hurtigt:
”Hej på er – idag tänkte jag att vi skulle diskutera hur man formulerar ett forskningsproblem och hur man ska strukturera en inledning. Hur går det med ert skrivande?”
Tystnad.
Två studenter petar på sina telefoner. En tittar ut genom fönstret. Två av de duktiga flickorna ler mot mig.
”Nå men, Janne då, hur går det med din text?” säger jag och försöker låta lite sträng.
”Nå vet du, jag har helt sjukt mycket andra skrivuppgifter – jag orkar inte tänka på kandin just nu.” Han suckar.
”Jag har också!”
En av dem med telefonen vaknade till, och stirrar på mig med svarta ringar under ögonen.
Plötsligt blir jag medveten om att studenterna har ett annat liv, utanför föreläsningssalen, precis som jag. Att de kämpar med sina studier, att de kanske har privata problem, att de kanske just idag är här för att de måste och inte för att de vill, och att en del av dem just idag, av alla dagar, borde ha fått sova längre eller jobba med en annan uppgift för en annan kurs.
Lite besviken konstaterar jag att kunskapens nektar måste sugas en annan dag och ger studenterna i uppgift att diskutera sin studiestress i grupp.
Det går inte alltid som i Strömsö.
Åsa Mickwitz
Skribenten är universitetslektor i skrivande och i muntlig färdighet vid Språkcentrum.
Foto: Brandon Warren (Flickr)
